KONSTiga Visboken

...är ett projekt som min Fiskfläskkollega Janne varit i högsta grad inblandad i, och som nu är i mål. För personer med Fiskfläskabstinens kan meddelas att vi tre som finns kvar från det gamla bandet (Jag, Janne och Stebbe på gitarr, fiol och kotrumma) spelar på sex spår på den medföljande CDn.

http://konstigavisboken.se/

Liv i luckan

Min käre fiskfläskkollega Janne håller på att lägga upp skivorna med just 2 Fisk på Bandcamp. Detta kommer att innebära att man kan ladda ner dem därifrån, och välja vad man vill betala (från noll och uppåt). Utmärkt idé, så man slipper de här Mediafire-sajterna helt och hållet.

Jag kommer att uppdatera länken till första skivan, och kanske ta tillfället i akt att fortsätta min följetong om 2 Fisk (med tillhörande nedladdningslänkar).

Barasånitypvet...

Judas Priest

När jag nu ändå har den här bloggen, så kan jag lika gärna använda den för att lägga upp sådant som detta - en gästkrönika som jag blev ombedd att skriva för bloggen http://metalyze.blogspot.se/ på grund av en förflugen kommentar där. Trodde kanske inte att det första jag skulle skriva på beställning var en analys av Judas Priests 70- och 80-talsdiskografi, men å andra sidan - varför inte? Och styckeindelningen blev uppfuckad på den andra bloggen, här kan jag publicera den som den var tänkt. Dessutom rör det sig definitivt om Köttiga Bitar. Så, alla representanter för "det intelligensbefriade jeansjackefolket", håll till godo!

"Varför 80-talets Judas Priest är sämre än 70-talets" skulle denna krönika handla om. Stora ord, kan tyckas. För vem är jag att bedöma detta? En medelålders kemiingenjör, vars klädkod aldrig innefattat läder eller nitar, och som inte ens var intresserad av gruppens musik på den tiden det begav sig... kort sagt: en lika bra, eller dålig, smakdomare som nån annan.

Nå. Att Judas Priest gick från klarhet till klarhet under 70-talet är nog de flesta överens om; från hård rock nånstans i Nazareth-land till att i princip bli en definition av Metal. Att "British steel" är en klassiker är väl också ställt utom allt tvivel. Likaså att gruppen under hela 80-talet befann sig i en kvalitetsmässig bergochdalbana. Trots detta har åtminstone tre album hög status bland fans - "Screaming for vengeance", "Defenders of the faith" och "Painkiller". Med rätta, kan tyckas; på dessa tre skivor gör ju Priest vad de i de flestas öron var bäst på. Och på "Painkiller" smattrar de till och med på mer än någonsin. Men jag har ändå mina reservationer.

En definition av Metal, skrev jag en bit upp. Visst. Inte nog med att soundet på de tidiga skivorna är hårt och "metalliskt", att Halford blev stilikon... man får också intrycket av en grupp som spelar precis det de vill spela, som inte ber om ursäkt, som inte kompromissar. Dessvärre skulle detta ändras i och med just "British steel". Två förhållandevis poppiga låtar blir hits på "riktigt". Kul för gruppen, men mindre kul för hårdrocksälskarna... för nu kommer man under de kommande tio åren att pendla mellan att sikta på hitlistorna och att försöka återvinna misströstande fans. Och just det här sneglandet åt olika håll ger de resulterande skivorna en lite störande bismak. Även på de mer lyckade, även på "Painkiller". Varför det?

Albumen före "British steel" är i princip oantastliga. Här var Judas Priest stilbildande. Och "British steel" är på sätt och vis kulmen för detta. Men här finns också "Living after midnight" och den i mitt tycke vedervärdiga "United" med... och dessvärre skulle gruppen bli så påverkad av framgången dessa låtar rönte att man försökte sig på en hel skiva i poppigare stil. Tyvärr utan några direkt minnesvärda låtar. Samtidigt som NWOBHM, som Judas Priest i mångt och mycket banat väg för, styr upp på motorvägen och ger full gas. Så kan det gå.

Men sen då? Sen kommer ju två starka album med klassiskt Priest-stuk? Jo, men ändå inte. För det är inte en grupp som sitter i förarsätet längre. Det är en grupp som, lite förvirrat, konstaterar att fansen inte uppskattar dem lika mycket längre och som försöker att visa att "men, vänta, vi är tillbaka igen! NU spelar vi det ni vill ha igen!" Och, handen på hjärtat, hur Metal är det? Att stå och snegla lite försiktigt åt olika håll, att sätta ett blött finger i luften? För så håller man på under de kommande åren. "Turbo", med ett radiovänligt stuk som håller för exakt en låt. "Ram it down", ett tafatt försök att verka toofa igen. Och "Painkiller", där man tycks ha upptäckt att thrash blivit riktigt populärt, så varför inte köra lite dubbla baskaggar? Gruppens hårdaste skiva - men lik förbannat detta sneglande på vad som ska kunna gå hem. Judas Priest, som indirekt inspirerat hela thrashsvängen, försöker haka på i ungefär samma veva som thrash är på väg ut. *suck*

Detta hindrar ju inte att det blev en hel del hörvärt längs vägen. "Painkiller" är bra, väl värd att äga. Men personligen blir jag lite frustrerad av den. Det är aggressivt, men inte SÅ aggressivt. Det fanns redan då åtskillig annan Metal som var betydligt mer aggressiv och spännande. Fast för inbitna Priestfans var det säkert överväldigande att höra gruppen på det sättet, efter de närmast föregående pinsamheterna. I mina öron är det dock 70-talsskivorna som visar var plåtskåpet ska stå.

Och hur avrundar man detta? Med att tycke och smak, det kan man mycket väl diskutera. Så länge man inte glömmer att det handlar om just tycke och smak. Alla har rätt!

Uppdaterade nedladdningslänkar

Nu håller jag på att uppdatera nedladdningslänkarna. Det blir Sendspace, åtminstone för tillfället. Hyfsat popupfritt, men en liten lurig grej - nedladdningslänken kommer en bit ner på sidan, "Click here to start download from Sendspace". Står det bara "Click here to start download" går länken till nåt annat.

Inventering

Jag gjorde en snabb koll av kassettbeståndet, och hittade följande:

¤ Sankt Göran & Staken - Mathissons förråd, hösten 1982

¤ proto-Sture med Läppen - tre "låtar" sommaren 1982: "Buskarna på Wämö", "Bryggan", "Skrunsko Beliskrunsko"

¤ Sture med Läppen - Live i Hoglands park juni 1983

¤ Sture med Läppen - replokalsinspelningar november 1983

¤ Sture med Läppen - Luciakonsert, Thundran (Gräsvik), 10/12 1983

¤ Sture med Läppen - The Habbe session, julen 1983

¤ Sture med Läppen - live i Karlshamn och på Sparre 1984 (Tycks vara ett urval av vad jag betraktade som de bästa versionerna av varje låt; Klas bör ha, eller ha haft, de fullständiga konserterna.)

¤ Sture med Läppen - Voice-studion december 1984 (demo 1)

¤ Sture med Läppen - Voice-studion juni 1985 (demo 2)

¤ Sture med Läppen - Hattfabriken (Januari 1986? Har nåt vagt minne av att vi hade två spelningar typ 4 och 5 januari, och att detta var den första. Ett annat vagt minne säger dock att det inte var så långt efter andra demoinspelningen. På samma kassettband finns Agent Orange och The Odds samt Arado Flugzeugwerke.)

Det är inte direkt de dyraste kassetterna som fanns att tillgå, så hur bra inspelningarna är återstår att se.

Det ska krökas i tid...

...det som böjligt ska bli. Aktiviteten här på bloggen vad gäller nya inlägg har väl inte varit nåt vidare, däremot finns det en hel del intressanta kommentarer till föregående post. Och framför allt den anonyma kommentar som postades typ igår fick mig att fundera över Sankt Göran- och Sturetiden. (Nu kommer jag att tänka på nåt som jag tror jag inte lagt märke till förut - statygruppen "Sankt Göran och draken" beställdes av, och lär ska symbolisera, Sten... just det... Sture.) Jag har väl känt lite grann att Sture ML var mer intressanta än bra, men vid närmare eftertanke: nog räcker det ganska långt? Om gamla fans har så många minnen av bandets konserter mer än 25 år efteråt så har man väl gjort nåt rätt? Så nu har jag god lust att börja från början, och berätta historien om Sankt Göran & Staken & Sture... och ta itu med konverterandet, om jag lyckas ta mig tid till det.

Det kommer mera...

Tomt var det här, men det kommer mera så småningom. Ska väl uppdatera nedladdningslänkarna också, det lutar åt Mediafire eller Rapidshare. Ha förtröstan...